LITE OM PORSIBYGDENS TILLKOMST
Ordet Porsi härstammar från det Lulesamiska ordet för fors, bårssji eller verbet bårssjot i betydelsen skumma, spruta, att härröra till den förr så mäktiga Porsiforsen.

"Porsifallet uppkommer genom att Luleälfven grenar sig kring en skogig, vacker holme och passerar en brant där nedanför. Största fallet bildas af den öfre älfarmen, mellan holmen och östra fastlandet. Den stridt strömmande älfven häller här sitt grönlysande vatten utför slemmiga klippstupor, vältrar det sedan i mångfärgadt virrvarr, piskar ut det till fruktkräm och gräddskum, låter det spruta och yra i kaskader. Från den höga, mjukt och behagfullt buktande strandbrinken vid Afvaudden har man en vidsträckt utsikt af enastående storslagen beskaffenhet
-- man nästan önskar sig blifva bofast och att man ägde en hydda här. Nedanför ser man fallet och hör dess djupa, allvarliga orgelbrus. Längre uppåt ser man Lilla Lule älf, »Sörälfven», linda en krokigt hängande silfverkedja genom skogsgrönskan samt med forsar och fall i en enda lång, hvitskummande backe tömma sig i Norrälfven, som här bildar ett bredt »sel» eller lugnvatten. Man ser jämväl åtminstone en mil uppåt detta sel med dess i bakgrunden förtonande blå berg och skogsåsar i vågig följd långt, långt bort i fjärran"
Saxat ur Svenska Turisföreningens årsskrift 1905

Från mitten av 1600 talet till 1700 talets slut kallades Porsi för Storluleå, i vilken benämning även Kuoukagårdarna innefattades, senare kallades Porsi för Ytterluleå i motsats till Kuouka som blev Överluleå.
Vid tinget 1689 begärde Anders Eriksson och Henrik Eriksson från Hovlösa by i Råneå socken, att få slå sig ner vid Storluleåforsarna som nybyggare, och vid tinget 1691 tillätos ytterligare två nybyggare att på samma villkor bosätta sig vid Storluleåälven, de två var Jöns Jönsson från Storsanden och Klockaren Nils Lundius född 1656.
Porsibygdens finska prägel bibehölls länge genom äktenskapsförbindelser med Storsand och andra finska byar. Nybyggarna Jöns Persson och Anders Grelsson vilka enligt domboken 1699 bosatt sig på Kartisanlandet äro att hänföra till Porsi. Anders Grelsson var broder till Jakob Grelsson i Kuouka och son till Österbottensfinnen Grel Mattsson.. Anders Grelsson och Jöns Persson upptogs för första gången 1701 då de tillsammans skattade 2 riksdaler, det tyder på att de hade ett nybygge tillsammans, vilket bör ha varit grundat ca.15 år tidigare eller 1686, sannolikt är nybygget identisk med de 1689 nämnda Hovlösa brödernas nybygge. 
Från 1706 skattade Anders Grelsson och Jöns Persson var för sig, Anders Grelssons änka avlöstes 1733 av sin måg Jakob Nilsson född 1690 som var son till Nils Lundius född 1656.

1737 avlöstes Jakob Nilsson av sin hustru Lisbeta Andersdotter, som från 1743 skattar ½ riksdaler. Från 1754 svarar sonen Nils Jakobsson född 1734 för hemmanet.
Nils Jakobsson och hans hustru, som var barnlösa upplät 1786 sitt nybygge till sin dräng, lappen Jakob Mickelsson Kilvo född 1754 från Gällivare, mot att han försörjde dem till döddagar, och hemmanet fick enl. domboken 1798 benämningen Ytterluleå nr.2. Hemmanet har sedan dess ärvts av Johan Jakobsson född 1792 och Johan Jakob Johansson född 1818, vid sekelskiftet ägdes en mindre del av hemmanet, av den sistnämndes styvson  Anders Jakobsson född 1865 och den andra delen av Johannes Johansson född 1870, hemmanet har idag gårdsnamnet  ?Lund?.
Det andra hemmanet i Porsi vid skattläggningen 1798 kallat Ytterluleå nr.1, övertogs 1718 av Jöns Perssons son Lars Jönsson född 1685 och därefter led för led av Nils Larsson född 1747, Jonas Nilsson född 1772, samt efter delning omkring 1840 av hans söner Nils Henrik Jonsson född 1803 och Anders Jonsson född 1815.
Nils Henrik Jonssons del övertogs efter hans död av hans svåger Nils Petter Johansson Stare född 1815 som 1864 anlade Pellokis nr.1.
Efter avvittringsutslaget 1918 har de båda hemmanen Ytterluleå nr.1 och nr.2 delats upp i ca. 20 lagförda fastigheter.

En betydande renskötsel har även bedrivits av bofasta nybyggare.
Ex. Johan Jakobsson född  1792 som år 1832 lät insyna sitt nybygge Ytterluleå och det av ålder under Ytterluleå by hörande lappskattelandet, gräns för det senare:  
Tapmokkjokk från mynningen i St. Lule älv , Kurtikappe, Pollisjokk, Kuggesjaur, Tjäuresappe, Kokkevare, Borrseforsen i St. Lule älv.

Betesställen: Qardevare, Gallesokgällas, Gouftare, Ronesvare, Kokkevares v ända och Sademvare.
Under identifierade skattelappar i uppbördsböckerna finns Johan Jakobsson upptagen år 1830 under Sjoksjokk. 1895 års lapplagskommite har uppskattat renantalet till 15000 i Jokkmokks socken, därav utgör 3000 renar tillhörande bofasta nybyggare och skogslappar.
Källa: Filip Hultblads bok  om Övergång från nomadism till agrar bosättning i Jokkmokks socken.
Henfrid Sedholm